Då var det kväll, redan! Dagen har gått lite i mötets tecken. Från ProCivitas träning till möten, möten, möten, ja och som avslutning blev det också möte. Men det är måndag och början på veckan. Dagen då vi organiserar oss för resten av veckan. Jag skickade in lite resultat till tidningen i morse (varje måndag faktiskt). Det blev bland annat de främsta resultaten från Statoil cup i Helsingborg. Gabriele Bertasiute vann sin klass och Mathilda Malm gick till final i sin.

Nu sitter jag hemma och skriver. Jag har hunnit äta en bit mat också. Imorgon ska jag upp till Båstad för att vara med på, japp, ännu ett möte!! Det handlar om region syd som ska försöka att strukturera sig inför kampanjen next generation som ska bli av under hösten. Det handlar om en massa läger för 10-13 åringar. Jag ska hjälpa till i organisationen så att de bästa spelarna i Skåne, Halland, Blekinge och Småland kommer med. Samtidigt kan jag också bevaka våra intressen, så det är ok.

Ja, vad har mer hänt eller ska hända? Jo, jag var på gymmet och körde (oerhört lätta) bensparkar för mitt knä under dagen. Det är för roligt detta, eller sorligt? Jag har svårt att bestämma mig? Det är nog sorgligt! När jag tittar på mitt vänster ben så ser det ut som en av alla tandpetare i en ask. Ja det är ju ganska roligt faktiskt. Hur som helst, jag är så klen. Alltså klenare än vanligt. Vad jag vill komma till är att vi tar mycket för givet. Jag orkar knappt köra på lättaste vikten, det är sorgligt tycker jag. Men ge mig några veckor så ska det nog gå igång igen.

Ny dag imorgon, jag får avsluta.

Anders

Det var några dagar sedan jag skrev nu. Jag vet inte om jag ska kalla det för skrivkramp direkt, jag tyckte bara inte att jag hade någon att skriva om. Nu skriver jag lite så får vi se om det lossnar.

Veckan som gick såg bra ut från åskådarplats. Jag har fortfarande inte varit med på banan på grund av min operation. Jag hoppas att jag ska kunna inta scenen igen i slutet på nästa vecka. vi får se hur det blir med det. I fredags fick jag min första rehabträning. Tyvärr som jag befarade blev det bara ström, jag hade hoppats på mer egagemang. Men det kanske bara är ström man får idag, vad vet jag? Idag ska jag ta tag i egna övningar, för jag vill komma tillbaka så bra som möjligt igen. Eller, som Adalbert sa. Vi ska nog få igång det gamla knät igen, visserligen lite naggat i kanten.

I fredags var jag även iväg och hämtade ett annat gammalt skrälle, vår klubb buss som jag lämnat in till farbror ”bildoktorn”. Den fick också lite utbytt och åtgärdat. I bussens fall var det bromsklossar och bromsskivor. Nu är även den som ny. Före jag åkte iväg fick jag stränga order av mekanikern att inte bussen fick bromsas in hårt de första 20-30 milen. Eftersom jag skulle upp till Statoil cup i Helsingborg så passade jag på att köra de 20 milen så att allt är klart och färdigt. Nu kan den som kör bussen bromsa hårt om det skulle behövas. Känns ganska bra att läget är så.

Hur gick det där upp då. Jo, jag följde ju som förälder med Filip till tävlingen. Men jag hann se lite av ett par andra MBTKare också. För Filips del känns det så tråkigt med hans knä. För tillfället klarar han av att spela någonstans mellan 1-2 timmar under en dag och sedan får han ont. Igår spelade han första matchen för att sedan direkt från start ha problem som blev värre och värre. Matchen slutade med att Filip försökte döda allt från alla lägen i banan, för att han inte kunde röra sig. Så är läget och det är bara att gilla det! Förhoppningsvis så blir han av med detta. Jag kommer själv ihåg min slatterperiod som varade i nästan 3 år, även jag med mycket större problem under innesäsong.

Nu är det frukost

Anders

Back in town!

Vilket forum det här med att blogga egentligen är. Jag följde min gode vän Thor-Björn Bergman under ett par års tid när han bloggade. Varje gång vi träffades (vilket inte var så ofta) så hade han så klart en del frågor till mig, jag hade inga till honom. Jag visste det mesta redan via hans blogg. Under de senaste veckorna framför allt, så har jag också fått känna på det där med att folk verkar veta lite mer om mig än vad jag gör om dem. Nu gör jag detta med öppna ögon och lämnar nog inte ut mer av mig själv än vad jag verkligen vill att folk ska veta. Men det är ändå så att man blir lite blottad.

Idag har jag nästan försovit mig. Jag måste ligga på mage för att somna, men det går ju inte med tre hål i knät. Med andra ord ska jag försöka somna på rygg, HA! Det är armarna i kors varje kväll/natt, fullständigt omöjligt att somna. Ja, då i varje fall, för nog sover jag på morgonen! Hade jag haft lite bättre läkkött så hade jag varit piggare! Efter operationen satte de på stripes plåster, kompresser, blöjor och gasbinda. Det var ganska väl skyddade hål jag hade. Jag fick, som jag nämnde i fredags, inte bort de där stripes plåsterna för att de satt i stelnat blod i såren, det är nu åtgärdat. Jag var hos doktor Adalbert idag för återbesök. Han tog tre snabba tag och ryckte bort dem. Tack, nu känns det jättemycket bättre! Blödde gjorde också!

Efter detta besök fick jag komma ut på riktigt igen. Det blev en heldag på Bellevuestadion. Där hittade jag massor av det jag saknat under förra veckan. Min stol, mitt skrivbord, kaffet, alla kollegor och inte minst alla runt tennisen. Det kändes härligt att få gå på fast mark igen. Jag satt mest i och för sig för det var enskilda samtal med en del spelare från TG.

När kommer då jag tillbaka på banan igen? Det dröjer nog ett litet tag ytterligare. Operationen trodde läkaren hade gått bra. Problemet är nog att det just svullnar upp så lätt så fort jag anstränger mig lite. Imorgon ska jag söka upp en sjukgymnast för att få lite rehabövningar. Allt för att komma tillbaka i så gott skick som möjligt. Ja, ni förstår vad jag menar. Det är som Adalbert sa idag, tänk dig en gammal bil som reparerats! Å tack, skjut mig också!!!

Anders

Lite bakslag!

Efter gårdagen så blev det lite bakslag på min rehab. Knät svullnade upp och jag har fått ta det väldigt lugnt under dagen (precis som om jag inte gjort det hela tiden!). Nåväl, det kändes i varje fall inte som jag skulle köra på för hårt (ha ha, hårt….gymping!) med mina övningar. Först på eftermiddagen idag gjorde jag en omgång i lugn takt. Nu under kvällen var vi faktiskt ute och gick en sväng jag och Lotta. Ganska kort, varje steg med kontroll och långsamt. Skönt att få röra på sig, även om det bara var det lilla. Nu börjar ni förstå hur långt (ursäkta, kort!) jag kommit på vägen tillbaka mot gammal (det var ett sant ord) fin form.

Imorgon ska jag i varje fall till läkaren för en kontroll, det känns skönt att få göra den. Kanske han kan ge en liten ”hint” om det gått bra eller mindre bra med operationen. 11.15 blir detta besök, därefter är det tänkt att jag ska ut till Bellevuestadion för att jobba. Det blir ingenting på banan för min del denna vecka, utan jag tar det lugnt. Har jag gått så här länge och haft ont, så får jag vara lite förståndig nu. Förhoppningsvis kan jag kanske vara med lite mer nästa vecka, men det kan vara på gränsen känns det som.

Under kvällen imorgon och några dagar framåt ska jag ha lite samtal med en del spelare. Det blir lite av varje som vi ska gå igenom. Med det rundar jag av för denna helg. Vi ses imorgon!

Anders

Jag sköter mig!

Då var klockan 12 slagen och jag är färdig med morgonbestyren. Jag har med andra ord sovit, vaknat och gått upp. Ja, lite till har jag hunnit med. Frukost och TRÄNAT! Ja, ni vet ”tränat”. Det är lika roligt eller sorligt varje gång. Idag skrattade jag, precis som igår. Jag hoppas att jag fortsätter att skratta. Jag har så svårt att hitta musklerna, benet lyder inte. Det blir inte som jag vill, hjärnan kopplar inte. Jag vet att jag inte är ensam om att vara i denna situation, men det är första gången för mig. Jag vill göra en rörelse, men det går inte! Än så länge så skrattar jag åt det för det känns så konstigt att se sitt eget ben ”säga” emot. Har aldrig hänt förut. Men, jag sköter mig och kämpar för att stå på banan snart igen.

Lördag, vad gör man med en ledig lördag? Det får faktiskt dagen utvisa. Jag vet att jag bör ta det lugnt fortfarande, knät är ganska svullet och jag ska kanske inte gå för mycket ännu. Men vad gör man med en lördag då? Jag funderar. Träna ska jag göra några gånger ytterligare, men det är en annan sak. Skåne Masters lockar, att åka ut och titta en stund. Jag kan inte hjälpa det, men det är så roligt att följa klubbens spelare. Att titta på match är alltid snäppet roligare än träningen. Matchen är på något sätt själva festen och den vill man ju inte missa! Men som sagt var, dagen får utvisa hur det blir.

Jag hoppas att alla MBTKare mår bra, att ni ungdomar passar på att titta och heja på de tre som spelar matcher på Bellevuestadion denna helg. jag hoppas att ni passar på att träna på de lediga banor som finns tillgängliga. Ni vet att spontanträningen är den viktigaste träningen. Nu ska jag inte vara tjatig mer utan säger så här, vi kanske ses där ute under helgen! Annars blir det på måndag eftermiddag och kväll.

Ha en skön lördag

Anders

Wow!

Idag var inte bara dagen när jag fick börja (skulle) träna. Det var även dagen då jag fick duscha. Härliga dag, det är för hemskt att inte få duscha. Detta innebar då även att jag skulle ta av bandaget över knät. WOW, som en fotboll! Knät var svullet, kompresserna satt i levrat blod och under dem sådan där stripes plåster i ännu mer levrat blod. Allt är borta utom de sista plåstren, de får läkaren ta på måndag. Fy farao va läskigt, men intressant samtidigt. Jag har tre hål i knät. Va sugen jag blev på bowling!!! Hålen sitter perfekt för en strike!

Härlig helg

Anders

Träningsdags!

Fredag morgon, det brukar vara lika med Frukosttennis. Så blev det då inte för mig denna fredag, jag fick snällt stanna hemma. Nåja, jag fick sova, läsa tidningen och äta frukost ensam! Ni förstår vad jag menar. Det finns fördelar och nackdelar med allt. Just den härliga stämning som råder efter ett svettigt tennispass är svår att ta fram hemma.

Idag är det första dagen efter min operation då jag får börja träna så smått. Ja, inte tennis eller löpning och sådant där tjafs! Nä, nu handlar det om riktiga saker, att ”hitta” musklerna igen! Va faa…. kan väl inte vara så svårt! Jo, det var precis vad det var. Jag hittar inte en muskel i knät. Det är stört omöjligt att trycka ner knävecket och lyfta underbenet. Det är helt otroligt, man får börja om. Nu är jag envis så nog ska jag klara av detta, men ni vet det där med otåligheten. Risken är alltid att jag gör för mycket! Det ska jag inte.

Annars är det fredag, det betyder helg. Vi har ett gäng killar som imorgon ska spela Skånemasters. Det blir en tuff helg för dem, men jag tror att det ska gå bra. De har lite att leva upp till med tanke på förra helgens resultat från flickorna. Då vi fick en vinnare, en tvåa och en trea av tre deltagare. Men det var då det. Nu är det ny tävling och nya tag. Jag tror på gänget som är Victor Pauli, Philip Möbius och Jonatan Lundstedt. Kör hårt grabbar!

Nä, nu ska jag försöka hitta lite muskler igen! Någonstans borde det finnas en liten ”stump” kvar att grabba i.

Anders

Ny dag, nya tag! Torsdag och jag sitter där jag sitter. Det som känns lite positivt nu är att jag snart får börja röra på  mig, det lilla bara visserligen. Men ändå. Två dagar har gått sedan operationen och jag både hoppas och tror att det har gått bra. Men det får läkaren sia om på måndag då jag har ett återbesök.

Nu tror ni att jag bara ligger och gör ingenting, ni har nästan rätt för jag kan inte göra så mycket. Men faktiskt så jobbar jag en del med det som jag kan jobba med. Det är planering för hösten i olika former. Tur är väl det, att man kan jobba lite. Att bara läsa, titta på film osv hade varit fruktansvärt lååååångtråkigt.

Imorgon är det omgång nummer tre på Frukosttennis och alla utom en kommer. Mats Andersson ska resa iväg till Rom med Petra. Jag önskar dem en trevlig resa. Men Mats, du missar Frukosttennisen!! Fast Rom är nog ett snäpp intressantare, eller? Hur som helst så är alla tränare, banor och indelningar i grupper klara inför morgondagen. Ryze har koll på  läget.

En kopp kaffe, sedan blir soffan med benet i högläge igen, suck!

Anders

I fängelse!

I soffan med benet högt, så har min dag varit. Att ligga i soffan framför TVn och vila kan tyckas härligt. Det vill säga när man har ett val. För tillfället måste jag ligga med benet högt och har därför inget val, det är tråkigt. Men doktorns ordination ska man inte ifrågasätta. För en gång skull ska jag inte göra något dumt pga av min otålighet.

Filip kom precis hem från träningen. Så nära har jag varit denna dag, Bellevuestadion tänker jag då på. Jag har kunnat fråga hur det går där ute, vilka som var där mm. Men jag kommer heller inte närmare före nästa vecka.

Jag är inte någon TV fantast normalt sett, nu upptäcker jag verkligen varför. Jag förstår inte så mycket det visas på TV, hur ska man kunna hålla reda på allt. Jag blir helt yr av alla val, därför är det enklast att inte titta. Som vanligt då för min del. Undantag är givetvis vissa program som jag tycker om.

Jag hoppas att alla har jobbat på hårt med tennisen på Bellevuestadion nu när inte jag är där. Jag ser massor av potential i många ungdomar och hoppas att alla dessa gör sitt bästa för att utveckla detta på bästa sätt.

Nu ska jag avsluta denna blogg stund. Det gör jag med att säga att jag mår bra och jag förhoppningsvis ska kunna vara på benen igen till nästa vecka.

Anders

Självömkan!

Idag är det synd om mig! Ja, det är det egentligen inte eftersom jag är nyopererad och rimligtvis nu ska bli bra i mitt knä. Men det gör ont, därför är det lite synd om mig. En bagatell i det stora hela, men för mig ett klart störningsmoment denna dag. Hur som helst så gick det nog bra, men det är väl något som man inte kan veta så här tidigt. En operation som skulle ta mellan 7-20 minuter tog en timme. Ett tag trodde jag att jag var en cirkusakrobat, Benet var böjt i en vinkel som jag inte trodde mig vara möjlig att utföra, wow hur smidig är man! Men sedan förstod jag att bedövningen nog gjorde sitt till, och det nog inte är något som man ska ge sig på utan ”skyddsnät”. Nu några timmar senare förstod jag att den vinkeln inte har varit så nyttig för mig. Men de fick tag på meniskbiten i knät i varje fall. Annars var det ganska tråkiga besked under operation då de fick ta halva menisken. Jag hade nog hoppats på att den var hel och att man kunde vika tillbaka den i sitt rätta läge igen. Men, så blev det inte.

Efter operationen fick jag stränga order att inte gå på benet under 3 dagar. Först på fredag får jag upp och gå. Ja, jag får gå och hämta tidningen, sedan är det stopp! Jag fick med ett papper hem med lite övningar. Shit, nu har man blivit gammal! Det är sådana där rörelser som man såg sin mormor göra på 80-talet. Eller för alla som varit på charter, ni vet poolövningar. Inget ont om äldre, men jag känner mig fortfarande så full av energi. Om det är framtiden så vete katten hur man ska stå ut. Nu tror jag i och för sig att det är min närmaste framtid dessa övningar handlar om, därefter blir det nog lite mer avancerat igen. Jag längtar efter den tiden. Löparrundor får jag nog vara försiktig med för all framtid, men de kan göras lite då och då i varje fall. Det accepterar jag!

Jaha, då blir det en vecka utan mig på Bellevuestadion. Hur ska ni klara er? Jag skojar bara, ni får det säkert lika bra eller dåligt därute som vanligt. Det kanske till och med blir lite lugnare utan mig. Dessutom vet jag, vilket är en styrka i MBTK, att med den kompetenta personal som vi har så kommer allt vara precis som vanligt. Det känns skönt att kunna ha det förtroendet för sina kollegor. Ryze, Schalle och Maggan löser allt denna vecka!

Men hur ska jag klara mig?! Jag vill ju vara där, jag vill vara med, jag vill träffa alla och vara del av klubbens verksamhet. Min akilleshäl kommer fram nu, jag har dåligt tålamod! Ni kommer dock inte se mig före måndag tidigast. Åker ni förbi huset i Bunkeflostrand så kanske ni ser en bandagerad människa som klättrar på väggarna, det är jag. Men ut till Bellevuestadion har jag lovat doktorn, mig själv och hövdin….eh Lotta att inte åka på hela veckan. Dåligt tålamod, håller ord gör jag alltid.

Vi ses kanske på måndag, men hörs via bloggen tidigare.

Anders