Då har snart en helg med massor av tennis/idrott gått. I Israel har vårt DC-lag slagit just Israel med 3-2 i matcher. “Den gamle” Björkman slog Harel Levy i en tuff och avgörande match. Bra gjort måste jag säga då den matchen även spelades, till vissa delar, mot publiken. Det såg inte alltid sportsligt ut tycker jag. Men är det någonting som det svenska DC-laget har överflöd av, så är det rutin. Bra att ha med sig i de utsatta lägena. Mer detaljer från matchen kan ni få genom att gå in på Lars Holms blogg från DC-helgen. Han var där och har mer “inside information” från matchen.

På Bellevuestadion har det också varit full aktivitet genom FIFH:s stora handicaptävling (det vill säga tävlingar, då det varit en mängd olika grenar, och detta inte bara på Bellevuestadion). Det var ganska spännande att följa handicaptävlingen på nära håll, samtidigt se DC-tennis och skidskytte på TV, då förstod man hur viktig idrotten är för oss alla. Det var inte viktigare för Jonas Björkman att vinna i Israel än vad det var för någon att vinna på Bellevuestadion. Det var inte mer gemenskap på skidskytte VM än det var på Bellevuestadion. Detta är fantastiskt med idrotten, hur man kan tävla på olika nivåer, med olika mål, men ändå hitta kärnan i det man gör. Passion är någonting som vi aldrig ska bortse ifrån. Kan man hitta passionen, ja då är man en vinnare oavsett utgången. Vi hade många segrare i helgen, Sveriges DC-lag var en av dem.

I helgen har våra tjejer Sofia Arvidsson och Mervana Jugic-Salkic kämpat i Antwerpens kval. Med framgång måste jag säga även om det inte är klart ännu. Sofia är i skrivande stund inne och sliter mot Anna Lapushchenkova från Ryssland i sin andra kvalmatch. Leder med 6-1, 0-1 så det ser bra ut. Mervana förlorade i andra matchen, men vann ju en, så det är bra gjort. Jag pratade med Sofia igår och hon verkar vara vid gott mod och full av självförtroende. Det är viktigt inför framtida tävlingar.

Nåja, nu är det snart måndag igen. Jag kan bara konstatera att dagarna går fort.

Vi ses på Bellevuestadion