Sportlovsvecka!

Vecka 8 kom snabbt i år, det känns inte länge sedan det var jul. Detta är väl en del av hur vi lever idag kan jag tro, aktion hela tiden! Ja, då går tiden snabbt.

Jag satt ute på Bellevuestadion under hela måndagen och jobbade på med det som skulle göras. Utanför dörren var det en otroligt aktivitet. Över 200 ungdomar besökte Bellevuestadion den dagen och ville då bland annat spela tennis. Härligt, man ska vara aktiv när man är ung. Nu, ytterligare två dagar senare så har det varit ungefär lika många ungdomar även tisdag och onsdag. Eftersom jag själv bara varit i hallen sporadiskt dessa två dagar så vet jag inte så mycket om hur det sett ut, men jag kan gissa (färskt minne från i måndags!).

En liten tillbakablick i mitt minne (ja, det fungerar fortfarande trots åldern!) säger mig att det är stor skillnad på hur ungdomar lever sitt sportlov idag mot hur det var när jag var i deras ålder. Jag påstår inte att något är mer rätt eller fel, bara väldigt annorlunda. För mig var sportlovet en möjlighet att få spela mer tennis än vanligt. Jag åket buss till tälten (vi spelade faktiskt i uppblåsta tält på den tiden, 3 stycken var dem och låg i Tyresö, Stockholm), med mig hade jag bullar och saft som matsäck. Hela dagen satt jag och väntade på lediga banor och så fort det blev någon ledig, så sprang jag in och spelade. Ja, vi visste nog inte bättre på den tiden, och vilka val hade jag gjort om utbudet varit som idag? Jag vet faktiskt inte?

Jag skulle dock vilja avsluta med en liten önskan. Jag hade önskat att det såg ut mer som förr, att fler tog chansen att spela och umgås i hallen. Vilka möjligheter ni har att spela tennis denna vecka!

Saft och bullar funkar!

Anders

Då har snart en helg med massor av tennis/idrott gått. I Israel har vårt DC-lag slagit just Israel med 3-2 i matcher. “Den gamle” Björkman slog Harel Levy i en tuff och avgörande match. Bra gjort måste jag säga då den matchen även spelades, till vissa delar, mot publiken. Det såg inte alltid sportsligt ut tycker jag. Men är det någonting som det svenska DC-laget har överflöd av, så är det rutin. Bra att ha med sig i de utsatta lägena. Mer detaljer från matchen kan ni få genom att gå in på Lars Holms blogg från DC-helgen. Han var där och har mer “inside information” från matchen.

På Bellevuestadion har det också varit full aktivitet genom FIFH:s stora handicaptävling (det vill säga tävlingar, då det varit en mängd olika grenar, och detta inte bara på Bellevuestadion). Det var ganska spännande att följa handicaptävlingen på nära håll, samtidigt se DC-tennis och skidskytte på TV, då förstod man hur viktig idrotten är för oss alla. Det var inte viktigare för Jonas Björkman att vinna i Israel än vad det var för någon att vinna på Bellevuestadion. Det var inte mer gemenskap på skidskytte VM än det var på Bellevuestadion. Detta är fantastiskt med idrotten, hur man kan tävla på olika nivåer, med olika mål, men ändå hitta kärnan i det man gör. Passion är någonting som vi aldrig ska bortse ifrån. Kan man hitta passionen, ja då är man en vinnare oavsett utgången. Vi hade många segrare i helgen, Sveriges DC-lag var en av dem.

I helgen har våra tjejer Sofia Arvidsson och Mervana Jugic-Salkic kämpat i Antwerpens kval. Med framgång måste jag säga även om det inte är klart ännu. Sofia är i skrivande stund inne och sliter mot Anna Lapushchenkova från Ryssland i sin andra kvalmatch. Leder med 6-1, 0-1 så det ser bra ut. Mervana förlorade i andra matchen, men vann ju en, så det är bra gjort. Jag pratade med Sofia igår och hon verkar vara vid gott mod och full av självförtroende. Det är viktigt inför framtida tävlingar.

Nåja, nu är det snart måndag igen. Jag kan bara konstatera att dagarna går fort.

Vi ses på Bellevuestadion

Oj vad tiden går snabbt!

Ibland går tiden snabbt. Så har det varit denna vecka. Tänk att det redan är lördag kväll, ja snart söndag morgon. En kort sammanfattning på veckan börjar med ännu ett besök på UMAS akutmottagning för egen del. sjukdomen vill inte ge sig, bara att ligga på! En tråkig upptäckt jag gör under denna tidsperiod är att jag nu inser hur “trög” sjukvården är. Man är mer sjuk om det blöder från något sår, än om skadan skulle vara invärtes på något sätt. Skrämmande!

Tennismässigt har jag precis sett och hört om vårt F18 lag som idag förlorade mot Fair Plays 18-årslag med minsta möjliga marginal i finalen av svenska junior cupens kvalfinal (södra regionen). Ja, sådant är livet. Jag såg inte avslutande dubbel, men dock en klart godkänd insats från singelspelet. Det är bara att lyfta på hatten för FPTK som denna dag var det lite bättre laget. Vi kommer igen till nästa år och ska då försöka komma ett steg längre.

Under veckan som gått har vårt arbete i hallen gått vidare utan några större incidenter. Vi jobbar och försöker vara så bra vi kan vara. Jag tycker det är kul att svensk tennis via damerna nu ska kvalspela för att gå upp ett steg i Fed Cup. Sofia Arvidsson har skött sig riktigt bra och vunnit sina matcher så här långt. Det ska vi vara stolta över då hon på ett mycket bra sätt representerar MBTK. Kan det kanske bli en seger mot Schweitz Sofia?

Pim-Pim, ja vad säger man. Nu är svensk tennis ännu tunnare framöver. Söderling, när han kommer tillbaka, är kanske den enda spelare vi har att förlita oss på under de närmaste åren? Hur ska detta gå? Förebilder behövs för att ungdomarna ska ta kliven. Jag hoppas att den operation som “Vinci” ska göra med sitt knä går bra och att rehabiliteringen därefter går likaså. Han behövs verkligen nu.

Annars har jag tagit det ganska lugnt denna dag. En resa till Kristianstad idag blev inställd då Filip (min son) är skadad och inte kunde spela därborta i deras tävling. Tråkigt, men så är det ibland. Imorgon mina vänner är det väl Fastlagssöndagen om jag inte minns fel. Då är det väl fritt fram att äta en semla, eller? Så ska jag göra i varje fall. Jag får ta ett extra löppass i nästa vecka. Det föreslår jag föresten till alla satsande ungdomar i klubben. Ja, varför inte alla! Och, ni behöver inte ha ätit någon semla för att göra detta.

Anders